Att jaga ripa

Att följa med på jakt har alltid varit en del av mitt liv. När jag var liten hade vi trädskällare i familjen och var man tillräckligt övertygande i sitt tjat om att man visst kunde vara tyst, – så fick man ibland följa med. Sedan var det älgjakten. Samma visa varje år, arton lager kläder och ändå frös man. Tills man slutade frysa och somnade i stället. Förra året upptäckte jag ripjakten, främst tack vare min gode vän Björn. En förebild på många sätt, inte minst vad gäller skyttet. Efter första dagen med Björn insåg jag att jag måste ta jägarexamen. Man kan inte alltid gå runt och vara beroende av andra.

Alltså pluggade jag hela förra vintern och med hjälp av intensivkurs hos Evelina på Joyevent.se fick jag min examen och tillräckligt mycket kunskap för att känna mig trygg i jakten. Under hösten har jag lånat Gordon settern Mim från Kristina Edh, och Mimsan fick också följa med upp till fjälls. Några fina dagar har vi fått. Mycket ripa har det bjudits. Idag blev sista dagen med jakt. Mim hade redan varit ute och tränat med draghundarna så jag tog en tur för mig själv. Fjället och naturupplevelsen blir sällan så påtaglig som när man rör sig tyst, sakta och med sinnena på spänn. Aldrig hör jag fjället så väl, sällan ser jag fjällen så väl.
Förutom att det ger mat på bordet är detta verkligen en naturupplevelse att njuta av. Här kommer lite bilder10866045_10152625808176262_3149928074493750541_o.

11016841_10152625802046262_8294721722015885503_o

 

11045319_10152627536841262_4157399974727585587_o 10974564_10152625809136262_2022981452615020811_o

 

 

0 comments